Bloggdag 255

Allt har sin tid. Det är en klyscha, men det är alldeles rätt. Allt har sin tid. Och egentligen är det väl klokt att vi inte håller på med samma saker dag ut och dag in, år ut och år in. Det skulle ju bli väldigt långtråkigt och enahanda. Livet vill man ju ska vara mer än så. Och inte är det väl en enda av oss som lever exakt likadant som för 20 år sedan eller håller på med samma livsmönster som i tonåren. Tack och lov för det.
Vart vill jag då komma med det här? Jo, efter diverse funderande har jag beslutat att detta är min sista bloggdag. Har hållit på i exakt 5 år med att blogga en gång i veckan och det har varit så roligt och givande på många sätt, men som sagt allt har sin tid.
Det har varit roligt att veta att ni funnits där, ni som läst, kommenterat, ”gillat” och hört av er. Många av er, vet jag ju vem ni är, sen vet jag bara att ni finns som läser bloggen, men som jag inte har en aning om vem ni är, så har jag fått respons från några av er jag inte känner, men som också har egna bloggar och er ska jag med glädje fortsätta att följa. Ibland kan jag se i statistiken att någon har läst bloggen i ett annat land och har då tänkt att nu är nån av er på semester.
Skriva är roligt och lärorikt, tycker jag. Problemet med att så ofta skriva på dator är att ens handstil – tro´t eller ej – blivit sämre och slarvigare. Eller är det åldern ? Men att formulera tankar i skrift får en på något sätt att tänka till och reflektera. Det får väl bli annat skrivande för min del. Papper och pärmar som barnen en dag ska reda upp och sucka och säga ” men vad höll hon på med ” eller ska de kanske säga ” vad det så här hon tänkte ”. Vilket som, det är deras bekymmer.

I min allra första blogg skrev jag, att jag gärna bjuder på kaffe och pratar en stund. Det erbjudande står kvar till er alla, kända som okända. Att mötas ”på riktigt” är ovärderligt. Hör av er ! Någon dag ska väl också denna pandemi vara över och vi  t.o.m. kan ge varandra en kram.

Allt gott önskar jag er alla och också Guds välsignelse, det behövs i dessa tider. Och TACK för att ni läst.
Jag ska gå ut nu och njuta av allt som växer och spirar, tulpanerna som fått vara i fred för rådjuren, penséerna som blommar så fint, tomatplantorna och blommor som tålt lite kalla nätter och löken och rädisorna som jag hoppas ska bli något av. Livet spirar och det måste vi låta hoppet göra också.

Hej då !
Hanne

4 reaktioner på ”Bloggdag 255

  1. Tack Hanne, din blogg har verkligen gett mig mång härliga lässtund en höjdpunkt att se fram emot på söndagar och många glada skratt!🤣får väl mötas ” live” och skratta och minnas…..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s